Upp på armstödet... för sedan upp på ryggstödet med lite hjälp...



Ner igen... och upp igen ;-)


Sekunder senare tog hon två stadiga steg i soffan och fyra på golvet utan att bli förbannad...

IM BORED... bjuder på mig själv. 

Älskade så lycklig bland djur ♥

Bilderna är tagna för några dagar sedan, medans bästa E red så tog vi långpromenad efter.
Påtal om djur så är jag hundvakt över natten. Es Zantos är här och allt går fint.
Ikväll när jag sa Zantos sa Lykke "ssss" sött!

Sen maginfluensan har Lykke bara somnat på mig och hoppat över i min säng vid tidig morgon.
Tidigare har jag tyckt att det har varit viktigt att somna själv utan att det ska vara i mammas trygga famn.

... Nu har det gått åt pipskogen. Lykke har alltid somnat själv med en flaska välling. 
Har liksom försökt lägga henne sjuttioelvatusen gånger idag i säng utan att lyckas
och för att få någon lördagsro lät jag henne somna på mig och det tog zero tid utan välling. 
Men nu ska jag fortsätta med att vara hård och sluta med nattkäk, dels för att barn över ett år inte behöver
mat under natten plus att jag är trött på att vakna mellan 1-4 gånger per natt.
Det är såklart mitt egna fel dethär med nattmat, det har blivit en rutin efter att nappen inte dög längre.
Saft eller vatten ska gå att få i henne eftersom det antagligen bara är sugbehovet hon är ute efter.
Så efter ett nära sammanbrott här ikväll så sover Lykke i sin säng.


Nästa barn ska jag inte natta, så är det bara.

Shorts, Cykelbyxa med spets (haha, säger man cykelbyxa?) Vit tubbh, solhatt och badbyxa till Lykke 
och en skön tisha till mig.

Fick med mig bikinitrosor hem också som döljer magen lite, eftersom jag fortfarande lite överflödig hud
(minskar mer och mer - puh...) men jakten på överdel återstår... Cubus hade fina tub, men fel färg och storlek.
Jakten fortsätter imorgon om vi har turen med oss igen då.

Lykke sov inte mycket igår, nån stund i bilen sen en stund under en långpromenad på dan. Senare under kvällen
krånglade magen och jag bytte några nr 2 blöjor... tillslut kom hon till ro och somnade.
Jag han inte sova mer än en timme eller två innan Lykke ställer sig upp och gallskriker (händer aldrig annars) 

- Det stinker surt och sängen är blöööööt. - Inte vi också tänkte jag. Torkade av det jag kunde se och vi somnade
om tillsammans för att vakna av spyfloder innan tuppen var uppe. DÅ hela min säng. 
Tur 02-07 är ganska bra sömn om man är influensasjuk iallafall. 
Efter ett samtal med sjukvårdsupplysningen och vätskeersättning senare har vi inte haft några mer spykalas.
Har fått i henne en del svag äppeljuice, ris.. och efter bad och supp sover hon lugnt.

Försökte få tag på nya BVC idag också eftersom vi ska ta 1-årssprutorna imorgon med tanke på att vi flyger nästa
vecka och nu influensa får vi väl se hur det går, hade ju varit bra om dem svarade också...
Jag ogillar BVC systemet...

Jag skulle ju som sagt på deligeringskursen idag mellan 13-17, men ringde och fick det ändrat till nästa onsdag.


Till roligare saker...

Jag blev intervjuad igår av en tjej jag känner sen tidigare som jobbar på en tidning här i Skövde.
Väntar spänt på att få läsa om något jag själv berättat om.
Nästa vecka får ni läsa om hur det är att vara just "Ung ensamstående".

Nybäddad säng med underbart set från Hemtex, med knappar i öppning. Tack Pappa och Mia.
Sängstommen har dom fixat till mig, med blingbling stenar. Jag är så himla nöjd och är precis vad jag ville ha.
Tycker sängen ser obäddad ut när man visar kuddar, men jag kanske börjar ändra mig.


Färgen babyrosa är ju ett väldigt omtalat ämne, främst i bloggvärlden. Personligen gillade jag inte rosa
innan Lykke kom till världen men sen dess gör jag det. Min lägenhet består av rosa detaljer överallt, stora
som små. Kläderna i Lykkes garderob är också för det mesta rosa, hon är en liten flicka och att klä henne
i rosa färger och puttinuttiga kläder är inga fel alls. Jag gillar att visa att det är en liten flicka jag har.

Hon använder såklart andra färger också, men jag skulle faktiskt inte välja att klä henne i en outfit som bara
är grön, blå, svart eller brun. Gröna och blåa färger klär jag mig inte i själv heller, så dem flesta tror säkert att
jag sitter och förklarar mig nu, nene inte alls. Det är bara min åsikt, och jag kommer fortfarande att klä henne
i rosa så länge jag bestämmer sen är det upp till henne. Det här med genus är ganska pinsamt ämne också
men tur är det väl att vi alla är olika.

Däremot med leksaker skiter jag fullständigt i vad hon faktiskt leker med bara hon är nöjd.
Dockor, bilar, lego... Själv lekte jag med lego, och halshögg alla barbiedockor jag fick sen målade jag dem.
På senare år gick dockorna faktiskt hem men lego var alltid min favorit.

Perfekt för balkongöppningen är katternas soffa, Lykke har inte kommit på att man kan klättra ner
i lilla gluggen som finns där, ÄN!


Har fått nån slags av städmani denna helgen. Igår städade jag på eftermiddagen fram till kvällen då man brukar
vara som tröttast men nej, det var jag inte igår. Idag fortsatte städandet under soffan, kan varit dammigt där, tur att det inte syns lika bra ovanfrån... sen till leksakerna så nu är det rent här hemma och jag är nöjd.
Imorgon är det världskrig igen.... 

Blir lite sprallig, Lykke är hos Moffa och Mia tills imorgon. Perfekt målardag, eller fixa sovrummet men sen ska ju pengarna finnas till allt som behövs dit in också. Blir ju lilla julafton för mig i sommar med jobb och då jäklar.


Promenad har jag också varit ute på, vad ska jag göra???? Hmmm.. Trött är jag inte heller... Njuta...
Det gör jag... men kan inte sitta still...

Fick mig en tankeställare idag, som jag såklart tar i detta lämpliga tillfälle väljer att skriva om.
Mammabubbla... Vad är det egentligen? Varför känner inte jag det? Är det för att jag valde snitt?

Ja, man både hör och läser ofta hur alla är så himla lyckliga med en liten bebis i famnen, att lyckan är total.
Jag känner inte riktigt den känslan. Jag älskar såklart min dotter mer än allt annat. Men vad jag alltid har trott
är att bubblan hör ihop med det dära "hönsmamma" till exempel. "Åh nej, min dotter trillade sen ska det gosas, dattas, daltas, pussas, kramas och tyckas synd om i en timme, kanske till och med "nu får du glass för att du har ont". Men tillbaka till bubblan. Jag skryter inte direkt om hur jäkla duktig Lykke är på vissa saker, ditan och dattan. Men jag är väldigt stolt så fort hon lär sig något nytt, för hon är väldigt smart. Jag stör mig ganska mycket på mammor som dagligen skryter om att min son, dotter är rent ut sagt så jävla bra. Okej, många tycker väl att jag kanske borde sluta läsa, lyssna, kommentera eller hålla käft. Men jag har min åsikt och det är såhär jag tycker. Är det mammabubbla också tro? Finns det inget annat att prata, låta någon anna få ur ett enda ord utan att bli avbryten av "nej "blabla" är så bra på att gå, sova eller vafan det nu än kan vara.

Om inte annat så ser man det varje dag också. Jag tycker sjävklart och förstår att det kan göra ont om man trillar och slår sig (är själv världens mespropp och hatar att ha ont, eller livrädd för att skada mig) men gör man inte saken bara värre om det ska hållas på så. Bebisar är smartare än vad man tror. Dom lär sig. Tillslut görs antagligen allt med mening för att kanske för att få just den glassen.

Jag är glad över att jag inte är Hönsig, det verkar ju förfan skitjobbigt. Riktigt pain in the ass. Ett litet rivmärke är farligt, kan det vara rabies? (Jo, tro det eller ej. Jag har hört mammor säga så) Jag är mer, ajdå, jag förstår hjärtat att det gjorde ont men det var inte så farligt, det går över och livet är lätt. Klart. Där tycker jag det räcker efter lite gosande och pussande. 10 minuter räcker alltså för mig.

Eller att jag är gnällig, otålig eller har dåligt tålamod.. men det är ju sån jag är.. har det kanske med att göra att jag inte känner mammabubblan. Ibland vill jag känna just den där "lyckliga bubblan", ingen annan. Nej jag vet inte. Sen hör man "Klagar man, ska man inte vara mamma" men förfan lägg av seriöst. Alla klagar nån gång mer eller mindre, och tur är väl det att alla är olika.

Har jag missat bubban för att jag blev snittad efter eget önskemål? Nej, det tror jag inte heller. För att jag inte kämpat ut mitt barn? Jag tror inte alls det har med det att göra.

Jag älskade tiden som gravid, enkla 9 månader utan, foglossning, jobbig viktuppgång eller ofräsch hy.
Jag älskar såklart att vara mamma, men ibland vill jag bara vara mig själv.
Och framför allt. Jag älskar min dotter över allt annat. 

Det är viktigt.



15,5 kilon tyngre och jävligt lycklig över vad som komma skall.


Skrivit av mig, ta mig ett glas vin sen stupa i säng.

dagens prinsessa på fotboll i Mariestad ♥

Med kindtänder påväg, väldigt mycket gnäll och pip på kvällarna nu.
Och fler steg bjöd Lykke på idag, så det kommer väl snart.

Här är vi, myssugna i fotöljen.


Natten har varit sådär kul då min förkylning smittats över till bebis och bröt ut inatt, vid tre somnade hon äntligen
och vi vaknade vid nio. Bästa J sov här inatt och gick upp med Lykke så jag fick sova vidare till närmare halv ett.

Mamma är här och smaskar popcorn medans jag funderar, på allt mellan himmel och jord.


- grannen som flyttar möbler nattetid, har dom tvångstankar tro?

- att det gick bra för oss i ESC för en gångs skull.

- att jag ska byta ut mina ekmöbler mot vita nu i sommar eftersom jag blivit med vit ektorp-soffa.

- hur många barnmatsburkar jag behöver ha med mig till Turkiet, ibland duger burkmaten ibland inte alls.

- hur jädra mycket övervikt min resväska kommer få, eftersóm jag behöver släpa med mig termos till vällingen.

Milstolpar hos Babycenter.

12 mån -


Säger "mamama" som om hon visste vad det betyder men det känns inte så. Och "baba", vilket jag inte tror
står för "pappa" eftersom ordet inte används.

"Hei" säger hon utöver mama och baba och fattar eftersom hon vinkar samtidgt.

Går bra både med hjälp och själv men inte med skor..

Står stadigt och länge.

Tar få steg och fler blir det, har mod nog till att göra det utan stöd.


13 mån - 

Böjer sig från stående för att plocka upp något, även på huk.

Roas av sin egen spegelbild.

Leker tittut själv.  

Dricker själv från mugg, glas, och med sugrör.


14 mån -


Kan använda sked. 


16 mån - 


Vänder sidorna i en bok.

Upptäcker klättring (mest i säng, trappor och soffa)

Lär sig hur man använder vanliga apparater. Öppna iphone och stänga av och på dator även högtalare.


För övrigt lyssnar hon inte till nej eller ajaj och blir förbannad ochh gråter om man säger till henne.
Liten prinsessa börjar bli stor ♥

Nya hjärtformade fruktskålen till vardagsrummet och ett litet hjärta - står självklart för Lykke ♥


Min bebis är hemma igen och tar en nap i mitt knä, det händer aldrig längre så nu tar jag vara på den tiden.
Så glad och så go, lilla sessa. Och i skrivandets stund vaknar ungen efter ha sovit i 2 minuter.
Det var den mysstunden, så ni där ute som fortfarande har bebisar sovandes i famnen - ta vara på tiden.

Hjo är helt fantastiskt fint sommartid. Båtar, nyrökt fisk, mjukglass och måsar.


Vi skulle slappa, sola och bara vara på hemmaplan idag men sen kom glasssuget, sen kom fikasug,
glassug i Mariestad. Det blev varken fika eller glass...

Gudmor har pratat en del om att rida islandshästar till och från nu det sista. E var på, tillslut jag med så efter 30 min var vi påväg taggade, förväntansfulla och glada. Än var jag inte nervös, men trot eller ej. Allt var obehagligt och osäkert i början (12 år senare satte jag mig på hästryggen igen) men efter stund släppte det och jag var redo. Vi red ut, till början skritt sen så småningom trav - och hjälp, efter en stund kom galopp på tal och ännu mer hjälp. Inte alls pigg på det, meeen vafan testa måste jag ju göra igen, fegpottan själv.
Jag gjorde, och så jävla stolt över mig själv, det var så skönt och kul. Sen efter en stund var det dags igen..
Hästen fick upp tempot (som inte alls var pigg på trav sa gubben som red ut med oss...)
Allt gick förbannat fort, båda stigbyglarna hade jag tappat, jag började tappa balansen och gled mot sidan
och insåg att marken kom närmre och närmre. Ögonblicket senare fick gubben stopp på hästen, PUUH.

Vi red tillbaka mot stallet, och vips så var galoppen där igen. DET var kul, och man kan övervinna rädslor.

(Innan jag slutade rida så var jag med om en liten liten olycka. Vi red inne, mycket mer minns jag inte men sadeln satt inte fast tillräckligt, något gick snett och sekund senare hängde jag som ett u på hästens vänstersida
i den ena stigbygeln.) Ja, det var för mig en skräckupplevelse. Jag påminner mig såfort jag är ute och går
för dessa hälsenor fick ju ta stryken.


MEN FAN vad kul det var. MER ska det bli.

Att ha en vanlig förkylning är inte så himla jobbigt, men när den blandas med pollen och går från bättre till
igentäppt hela tiden tröttnar jag. Och för att jämna ut det hela har jag hostan från helvetet, jag går typ av
varje gång, så nu ska jag kurera i solen hela dagen efter 9 timmars sömn. Snuttan är hos moffa och plastmommo
sen igår och stannar någon dag till. Bara vara Sanne, för ett tag.

 
Sitter här med en redig frukost för en gångs skull, lite musik och tror att dagen kan bli bra.



Och så lite presenter. Dockan har jag fått några utbrott på, första var ett asgarv i tio minuter, nästa gång
tänkte jag dra ur batteriet, och sen efter det tänkte jag att den där dockan kommer psykskratta mitt i natten
för att skrämma skiten ur mig, not yet men det kommer. Jag lovar.

Tänk er det grymmaste äckligaste skräckfilmsskrattet från ett barn... Sorry Sofia, annars är dockan perfa.

... STEG! Lykke började från soffan och gick mot soffbordet. Hann kanske med 6 steg innan jag skrek till
mamma att "hon går" satte sig på rumpan därefter och tog sen 4 steg till :-)

En utav de få härliga sommardagarna för någon vecka sen :-)



Ja, jag blev ju såklart sjuk i onsdags, jag klarade mig igenom kalaset hyffsat bra iallafall som slutade
med feber på kvällen. Min tredje gå-brevid-dag var igår, ett kvällspass och jag slapp febern!
Nu sitter jag här med täppaste näsan, blandat med pollen och hosta. Bara Lykke klarar sig :-)



Skulle behöva städa mitt hem, disken är kvar i maskinen sen kalaset.. ;-)

Lykke kan förövrigt säga ett ord. "Hei" om vi säger hej till henne sen vinkar hon.

Några steg vet ni redan, och fler blir det.

Delar gärna med sig av allt, bra hyffs att hon förstår sig på att man både ska ge och ta :-)

Jag bakade morotskaka och dekorerade såklart med två minimorötter jag själv skapat sen philadelphiaost
och röd karamellfärg bland annat till toppingen. Den var omtyckt! Muffins med hallon, sen samma topping
där. Nästa gång vågar jag mig på frosting.

Lykkes första födelsedag är över och den tog oss alla med storm. Hon tog sina första steg som
vi en stund tidigare skämtade om att hon skulle göra, just ta sina första steg.
Har inte riktigt fått det bra på film än, och fick inte heller se dom allra första och trodde inte alls
på det, men visst var det så. Alla skrek till lyriskt och stackarn blev livrädd och ville inte alls gå lika mycket
efter.


Vi tackar så himla mycket för alla fina presenter, så som nya sommarkläder, skor och
favoriten, gunghäst från jabadabado och massa mer.