vet inte riktigt vart jag ska börja..

(långt inlägg) ...men med detta inlägg vill jag varken ha elaka kommentarer eller något om att jag gör fel utan jag säger detta för att jag behöver ett stöd, och med respekt och vill att folk visar respekt.

Jag har en längre tid levt med olika tider, när jag var yngre, för nått år sedan och nu haft/har depression. Och jag vet egentligen inte varför. Eller kanske, jag vet helt enkelt inte. Men kan säga direkt att det inte har med LYKKE ♥ att göra. Jag älskar min dotter. Gudagåva. Hur som helst. Först och främst är det väl för att jag inte har hittat den drömkillen jag egentligen ville ha barn med (hittar alltid fel) kanske desperat? hoppat av skolan, andra problem inom familj (inga allvarligare saker men sådant som tärt på mig då jag är väldigt KÄNSLIG). Ha ett fint hem, ett hus som jag själv vill bygga. Vara smal som för många år sedan men så fort man går ner lite så får man alltid höra "det går du snart upp igen" har en kass mage som också gör att jag inte är fri, vissa dagar kan jag inte ens gå utanför dörren, men mest utav helst vill jag gå ner i vikt för jag vet att det är det jag mår mest dåligt av, men jag vet inte hur jag ska klara det utan stöd och pepp. (dietist funkar ej) cambridge pulverdiet funkar men så himla dyrt nu när man är mammaledig. Funderar ev på att köpa ett gåband. Min dag började bra, blev skit i eftermiddags. Lykke har varit hyffsat lugn sen över en vecka tillbaka, somnat själv (ej kväll), sovit mycket, ätit mycket till och från, knappt gnällig. Mycket mycket mer bajs, upptill 3 gånger per dag och massa saliv. Hoppas verkligen det är tänderna. Jag tycker att Lykke är gnällig ganska ofta, vilket jag tror är vanligt som ensamstående eftersom man har en betydligt större roll.


Jag kan hursom helst säga att det har varit nära att jag släppt allt idag. Tror kanske (vet?) att jag har en liten form av förlossningsdepression. (Men vill inte höra det, därför kollar jag inte upp det. Psykologer har nämligen aldrig fått mig att må bättre, bara för stunden.) Nedstämdhet och trötthet. Är det vanligare när man är själv tro?
 

Kommentarer
Postat av: Veronica, mamma till Nim

Men vännen :( Kan ju kännas bättre för dig om du går och pratar med ngn.. det är ju inget fel på det :)



Jag mailar över en presentation på Herbalife som du kan kolla på så får mer information :) skickar en styrkekram till dig

2010-10-06 @ 21:59:57
URL: http://attblifler.blogg.se/
Postat av: Johanna

Förlossningsdepr. är ganska vanligt om man varit deprimerad tidigare. Jag har själv varit deprimerad förut och vet precis vad du pratar om.Hade även en mild form av förlossningsepr och det varade i ca 3 månader. Det som hjälpte mig var att prata med min mamma,sambo och kurator på vårdcentralen. Men alla är vi olika och alla sätt fungerar inte för alla. Hoppas du hittar ett sätt som fungerar för dig och att du kommer ur det snart! :):)

2010-10-06 @ 22:48:45
URL: http://blabarochsmultron.blogg.se/
Postat av: Emma, mamma till leija

Usch stackare:/ jag har också varit deprimerad och det SUGER verkligen..vet inte hur många ggr jag bara satte mig och grät utan anledning... och detta var när Leija var 2-3 mån... var supertrött och kände mig ensamaste i hela världen. Dock var/är jag inte det... Det bästa är att få prata med någon som betyder en del för en... prova de..släpp på alla känslor..kommer kännas mkt bättre! Du är inte ensam... att vara mamma är den TUFFASTE rollen i hela ens liv...

2010-10-06 @ 22:51:59
URL: http://mammatillleija.blogg.se/
Postat av: Jela - Mamma till en prins

Du gullan, det är SÅ vanligt! Jag drabbades av en förlossningsdeppression när min son föddes. Jag fattade ingenting, jag var ju lycklig att han äntligen kommit men mitt i allt smög sig denna deppression på, jag bet ihop ett tag tills det vart så olidligt att jag vaknade varje morgon skakandes och kunde inte andra, kunde knappt titta på min son eller höra han för då vart jag orolig.



Har också vart SÅ anti psykologer o sånt innan MEN man hittar inte alltid rätt första, andra eller tredje gången. I mitt fall hjälpte antideppresiva, äter det sen i mars och nu mår jag kalasbra, kan inte ens fatta att jag blev så sjuk.



Om du vill prata lite mer diskret så kan du jättegärna maila på [email protected]

Jag vet hur det är och jag önskar ingen att må så, som om jag kan va stöd, så finns jag mer än gärna.



Svar: Ja han vart lite gnällig innan tänder, men mest på nätterna, sen vare lugnt såfort dom tittat ut =)

2010-10-06 @ 23:44:14
URL: http://jeliz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0